Borelia och lillhjärnan
Borelia:
Symptom och diagnostik
I det första skedet, efter en inkubationstid som varar i 3-32 dygn (oftast en eller två veckor), visar sig oftast en rodnad i området runt bettet som över tiden ökar i storlek, kallad erytema migrans. Rodnaden saknas dock hos minst 25% av de drabbade. Hos män blir rodnaden ofta ringformad med uppklarning centralt, medan den hos kvinnor oftare framträder som en homogen rodnad som centralt är mörkare röd. Detta kan vara enda symptom, men ofta uppträder samtidigt mer generella sjukdomssymptom som muskelvärk, ledvärk och feber. I bland uppstår liknande rodnader på flera ställen på kroppen ("multipla erytem"). Ofta uppstår en rodnad i samband med fästingbettet redan inom några timmar. Detta är inte ett tecken på borrelios, utan en direkt reaktion på själva bettet utan samband med eventuell infektion.
Efter tre eller fyra veckor kan en rad symptom uppstår. Dessa kan vara trötthet, stelhet i ansikte och nacke, värk i ögonen, överkänslighet mot ljus, blindhet, hörselnesättning, tinnitus, överkänslighet mot ljud, smärta i näsan vid andning och sinusbesvär, ledvärk, svullna knän, hudutslag, smärta i testiklarna, smärta i perineum, frekvent eller smärtsam urinering, smärta i buken, muskelvärk, ryggvärk, värk i korsryggen, värk i bröstet, smärta i höften och skinkan, migrän, huvudvärk, yrsel, balanssvårigheter, blå-röda utslag i fotsulan som övergår till en röd-vit atrofi av huden, förtunning av hud under foten, förlust av känsel och avdomning i extremiteterna, neurologiska besvär, problem med minnet och förvirring, utfall av ilska, perioder av likgiltighet, koncentrationsproblem, hjärtproblem, återkommande rethosta med små mängder slem, tand- och käkinfektioner, tandgnissling, värk i käkmuskulatur och artrit.
Om man misstänker borrelia-infektion, särskilt vid allmänsymptom, bör man söka läkare. I det första infektionsskedet där enbart erytema migrans föreligger, har antikroppar ännu inte hunnit utvecklas. Serologiska tester är därför av bedgränsat värde och kan missleda läkare om denne inte känna till dessa begränsningar. I nästa skede kan lederna, hjärnhinnan och i sällsynta fall hjärtat angripas. Ansiktsförlamning är en inte ovanlig komplikation. Symptomen kan, särskilt om de lämnas obehandlade bli mycket långvariga och i vissa av dem till och med bestående. Prov kan ibland påvisa antikroppar i blodet och vid misstanke om hjärnhinneinflammation också i ryggmärgsvätska. Evidens om tillgängliga provmetoderna vid infektion längre än tre veckor är dock motsägande. Dessa tester kan därför bidra till att ställa diagnos, men kan ofta misslyckas med att påvisa antikroppar. Forskningsevidens om diagnostik genom serologi eller spinalvätska av kroniska fall finns inte eftersom man inte kan låta bli att behandla konstaterade borreliafall för att få evidens om de kroniska tillstånden. Kronisk eller senborrelios är sålunda en klinisk diagnos, d.v.s. man diagnosiscerar genom att undersöka patienten och inhämta den relevanta historiken. Symptomen varierar avsevärt från individ till individ och från tid till annan varför någon typisk sjukdomsbild inte finns. Det kan därför vara mycket svårt och tidskrävande att ställa diagnos. Många fall går oupptäckta eftersom symptomen kan likna en mängd andra tillstånd och sjukdomar.
Behandling
Läkarbesök rekommenderas snarast vid fästingbett med borreliaring och/eller andra typiska symptom. Detta för att få en kvalificerad bedömning av besvären och för att komma igång med eventuell behandling så snart som möjligt. Det finns inget forskningsevidens för att Borrelios kan självläka utan behandling, och behandling skall sättas in omedelbart utan bekräftande serologi eftersom det finns betydande risk för ogynnsamt förlopp och kronisering med en mängd långvariga, svårbehandlade och smärtsamma tillstånd. Dessutom ger borrelia uttryck som liknar andra sjukdomar vilket kan leda till ett otal feldiagnoser och felbehandlingar.
Forskningsevidens om livslängden och reproduktionssättet för Borrelia burgdorferi bakterium är mångtydig. Behandlingen vid bett eller symptom bör därför består av i första hand penicillin som dödar borrelia bakteria, under tre veckor. Alternativt kan doxycyklin som förhindrar reproduktion förskrivas, under fyra veckor. I de fall hjärnhinnorna är angripna, neuroborrelios, behandlas infektionen med intravenös antibiotikaterapi.
Det finns ingen forskningsevidens om diagnos av kronisk eller senborreliosis eftersom man inte kan låta bli att behandla konstaterade borreliafall för att få evidens om de kroniska tillstånden. Kronisk eller senborrelios är sålunda en klinisk diagnos, d.v.s. man diagnosiscerar genom att undersöka patienten och inhämta den relevanta historiken. Behandlingsvägar för kronisk eller sen borrelia är därför ofta besvärliga och omdiskuterade samt evidensen mångtydig varför borrelia bör behandlas utan dröjsmål så tidigt som möjligt. Behandlingen av sen eller kronisk borreliosis kan bestå av ett flertal antibiotikum samtidigt och kan behöva pågår under flera månader.
Borrelia är sålunda en sjukdom som kan få mycket allvarliga eller livshotande hälsoproblem. Borrelia är dock inte en infektion som är anmälningspliktig i Sverige.
Lillhjärnan, cerebellum, är framför allt den del av hjärnan som har hand om motorkoordination, kroppsställning och balans.
Anatomi
Lillhjärnan är en del av det centrala nervsystemet och ligger baktill i kraniet vid skallens bas under storhjärnan (cerebrum) strax bakom hjärnstammen som den förbinder sig med. Den har liksom storhjärnan två hemisfärer separerade av en fåra som kallas för vermis. Den kan delas in i lober och ytan är veckad. Trots att lillhjärnan bara har en storlek motsvarande cirka 10 procent av storhjärnans volym så innehåller den något fler nervceller.
Lillhjärnan har en cirka 1 millimeter tjock cellkroppsrik grå substans som bark samt en axon- och fettrik vit substans i sitt inre. I tvärsnitt ser man den grå barken samt den vita substansen bilda ett grenliknande mönster kallad livsträdet (arbor vitae). Barken kan indelas i två lager; ett yttre rikligt på axoner samt dentriter från Purkinjeceller; ett inre med "kornceller". Lillhjärnan har riklig kontakt med storhjärnan och ryggmärgen via hjärnstammen och bryggan (pons).
Funktion
Man kan dela in lillhjärnan i tre delar. "Vestibulocerebellum" har hand om balans och huvud- och ögonrörelser, "spinocerebellum" har hand om balans och kontroll av bål- och extremitetsrörelser och "cerebrocerebellum" har hand om initiering, planering och tajming av rörelser. Senare forskning visar att lillhjärnan inte bara arbetar med sensori-motoriska funktioner såsom koordination utan även är involverad i en mängd processer som har med vårt tänkande och våra känslor att göra.
Försöker läsa på mig om ämnena. kan nämligen inte så mycket om det här. men det jag har lärt mig är att Borelia är en väldigt läskig sjukdom som kan göra otroligt stor skada om man inte får hjälp. Symptomen är väääääldigt många och så som det står så medför det att man ofta felbedömer vad det är. Tänk att en pytte liten fästing kan orsaka så otroligt mycket hos en människa. Det är riktigt läskigt.
Nu vet jag också vad lillhjärnan exakt gör och styr över. Det stämmer så otroligt bra med det som han har problem med. Man förstår bättre vad som händer och varför det händer. En skada kan medföra så mycket i hans kropp. Det är en skrämmande tanke. Men jag ska tänka positivt.. måste tänka positivt.