Fröken Andersson

Ja, jag är fortfarande sjuk. Jag är less less less... Det här är min tolfte dag som sjukling och det är bara för mycket. Så imorn ringer jag nog vårdcentralen för nu måste jag ha hjälp. Mina öron mår verkligen inte bra och jag hör fruktasvärt dåligt så om de inte kan skriva ut ett recept på penicillin nu då vet jag inte va jag gör. Så jag ska försöka fjäska imorn så jag kanske får medicin. Helt sjukt egentligen att man inte får hjälp när man mår dåligt. De är nästan så man vill banka vett i skallen på alla som arbetar inom sjukvården. Men mamma har gett mig några argument som jag ska använda imorn. Bland annat att mammas mormor och morfar blev döva på det här sättet och jag vill verkligen inte bli döv. Det här är allvarligare än va folk kan tro. Det är svårt att förklara precis hur dåligt jag hör men jag känner mig ibland näst intill döv.

Sen jag bloggade sist har jag sovit till och från i soffan, druckit te och snytit mig. Mer än så händer det inte i mitt liv. Har verkligen vänt på dygnen. Sov på dan igår och var sedan vaken resten av natten och däckade av imorse klockan halv 7. Vaknade halv tolv av att kristoffer väckte mig och somnade sedan om igen vid halv 3.

Nu har jag satt på mig kläder(!!!) och plattat håret. Jag har tagit på deo och parfym bara för att känna mig lite frächare och det funkar. Jag känner mig bättre nu. Tänk att så lite kan göra så mycket.

Nu: Young Americans