Fröken Andersson

Imorse klev jag och min baby upp klockan sex. Det var tidigt, vi var trötta och utanför fönstret var det -12 grader. Vintern hade verkligen kommit och vi begav oss efter många om och men.



Väl framme vid stationen var vi trötta. Vi hade mer eller mindre skyndat hela vägen i tron om att vi skulle missa tåget. Men när vi kom fram så hade tåget inte ens kommit in till perongen. Då steg solen upp.


Sen efter en lång tågresa och en liten bussresa var vi hemma hos mamma. Underbart å se familjen igen. Min älskade kära familj. Vi grattade mamma eftersom hon fyller år imorn. Fika lite (eller åt mackor) busade med mina bröder och bara tog det lugnt.



Sedan skjutsade pappa Uffe oss till stan för att hämta min kära lilla Tindra. Själv skulle han på hockeyn med Fredric och Oscar. Först blev det en snabbvisit på stan för att handla present till mamma (som han borde gjort för lääänge sen)... å jag fick vara smakråd. Det är roligt när karlar ska handla på stan. In i affären. Rycker till sig en tröja..
Uffe: "hm svart medium... den blir bra. eller vänta... säg vad den där kostar så kanske jag tycker om den mer..."
Madde: "Den är billigare..."
Uffe: "Den tar vi! Åh, vantar... ta ett par... Då blir det ju TVÅ paket!!!"
Efter det satte vi oss i bilen och åkte till nordost. Snurrade runt ett tag men hittade tillslut till rätt hus och till TINDRA!


Tindra skrek hela tågresan hem. Hon fick ju sitta i en trång transportväska å det mina damer och herrar var inte roligt. Såhär ser hon ut idag. Tjock men fortfarande lika söt. Eller hon är ju faktiskt inte tjock. Hon är normal men sist jag såg henne var hon liten som en mus och busig som ett barn... Hon har varit lite förvirrad, men hon har ändå varit lugn. Jag somnade en stund i sängen och när jag vaknade upp låg hon brevid mig och sov. Hon är så mysig och så gó! Efter såhär lång tid har mamma äntligen fått tillbaka sin bebis!

/MA