Fröken Andersson

De sista raderna på första stycket från föregående inlägg beskriver lördagen väldigt bra. Det var kul. Men minnet som sagt är det ju som det är med.

Idag fick jag en uppenbarelse över min syn. Den har verkligen försämrats något otroligt det senaste året. Jag har alltid envisats att klara mig utan mina glasögon men nu har det gått så långt att jag egentligen inte kan leva utan dom. Så från och med idag så sitter jag och mina glasögon ihop. tyvärr. jag hatar verkligen dem. Men jag kan inte längre sitta i soffan och se på tv. Jag kan inte längre läsa texten. Den är typ dubbel. Tittade nyss ut genom fönstret. Där finn ett torn en bit bort som har röda lampor på sig. Jag såg med glasögon och utan glasögon och detta var min slutsats:


Lampan spretar alltså när jag försöker se utan glasögon. Tycker att det beskriver min syn ganska bra. Eller rättare sagt hur dålig den egentligen är. Så nu kan jag säga att två av mina sinnen sviker mig. Både syn och hörsel. kul liv! Särskilt roligt är det när jag har suttit och skrivit ett arbete om Montessori som tror på sensualismen. Den innebär att vi får vår kunskap genom våra sinnen.. det betyder att min kunskap framöver kommer att försämras. Eller så säger vi såhär - jag tror inte på den teorin!

Imorn är det skola. Dags för redovisning. Ska renskriva mitt arbete ikväll. Plus att jag ska läsa klart mina sidor och skriva sammanfattning på dem. Så det blir en fullspäckad kväll. Så nu har jag inte tid med att klaga på min syn längre. haha! Hade gott, mina vänner!

P.s. Sorry Sara för samtalet i lördags :P Hoppas du kunde somna om! D.s.